Musikern, kuratorn och medgrundaren av kollektivet ZVUK och Synth Library Prague, Marie Čtveráčková, alias Mary C, samt musikern, producenten och ljuddesignern Martin Hůla, alias Bonus, berättar om sin gemensamma vistelse på Elektronmusikstudion (EMS) i Stockholm, där de under perioden 10–16 oktober 2024 arbetade med nya experimentella inspelningar.
Vad var ert fokus under residenset på EMS? Och varför valde ni just EMS?
Marie: "EMS är en institution med en lång tradition och är unikt tack vare sina sällsynta äldre elektroniska instrument, som är svåra att få tillgång till annars. Vi valde en av studiorna där det finns två modulära syntar designade av Don Buchla. En av syntarna är en replika av det ursprungliga Buchla 100-systemet, skapat av den samtida svenska designern THC. Buchla designade detta instrument på 60-talet för San Francisco Tape Music Center. För mig är det en stor upplevelse, då jag inte bara är intresserad av ljudskapande, utan också av utvecklingen av musikteknologier."
Har ni planer på att fortsätta arbeta med inspelningarna från EMS när ni är tillbaka i Prag?
Båda: "Vi skulle gärna vilja använda materialet från EMS till en EP med några låtar som bygger vidare på vår tidigare inspelning, Hrubik, som vi gjorde för några år sedan."
Martin, du uppträder under olika alias och både solo och i olika musikaliska projekt. Hur påverkar din identitet ditt musikaliska uttryck?
Martin: "Till viss del har jag alltid använt olika alias för att särskilja mellan olika genrer och stilar. Det är också ett sätt att leka med vem jag är och hur personligt involverad jag är i varje projekt. När jag skapar en karaktär är det inte bara ett namn, det är också en idé om en personlighet eller en världssyn, vilket hjälper mig att få det avstånd som är nödvändigt för skapande."
Vilka andra projekt arbetar ni med för närvarande utöver EMS?
Martin: "Pracuji teď sám pro sebe na takovém dlouhodobějším projektu, kterému říkám The untold history of Czechoslovak avant-garde and electronic music, ve kterém si fabuluji autory a skládám za ně jejich alba, které “vyšly” v šedesátých a sedmdesátých letech v Československu. Pak je představuji jako reedice, remastry z původních nahrávek nebo nalezených desek. Je to hra, asi i vtip, ale zároveň ta hudba vzniká vážně. První dvě alba z této série jsou, vedle dalších věcí, na mém bandcampu."
Marie, du tar ofta upp frågor som sexism och kvinnlig frigörelse i din konst. Hur började du inkludera dessa ämnen i dina (musikaliska) projekt?
Marie: ”Tack vare olika kvinnliga musikers berättelser, litteratur och feministiska projekt som skapats i Tjeckien. Jag fascinerades av kvinnliga artister, men märkte att de ofta behandlades annorlunda än män; fokus låg mer på deras utseende än deras musik, och de hamnade i osäkra situationer om de ville göra karriär i musikindustrin. Jag själv har mött fördomar, och genom andra kvinnors berättelser och kritisk litteratur förstod jag att det här inte bara är mitt personliga problem – hela musikindustrin, och samhället i stort, genomsyras av sexism.”
Hur arbetar du med dessa ämnen i dina projekt?
Marie: ”Ett tag gav jag ut ett feministiskt zine som fokuserade på kvinnors insatser inom kulturen. Tillsammans med Synth Library och projektet Trigger släppte vi en antologi om kvinnor inom elektronisk musik och ljudkonst. Dess motto var: Varför säger folk fortfarande att mina favoritkonstnärer inte existerar? Vi ville visa att kvinnor inte bara skapar ny musik, utan också nya visioner. För oss på Synth Library är det viktigt att alla ska ha samma rättigheter och respekt för sitt konstnärliga arbete, även om vissa grupper i samhället fortfarande marginaliseras och hotas.”
Du talar om starka kvinnliga förebilder inom musikindustrin. Har du själv någon musikförebild som ledde dig till feminism?
Marie: "Absolut, och tack vare dem har jag vågat utforska mitt eget ljuduttryck mer. Jag upptäckte några pionjärer inom elektronisk musik och ljudkonst som är väldigt nära mitt hjärta och som visade mig att mitt intresse för ljud och musik är legitimt. Men det var ganska sent; vi fick inte höra om dem i skolan, och de nämndes inte i böcker eller musiktidningar. Jag fascineras av skapandet hos de idag erkända pionjärerna Pauline Oliveros, Daphne Oram, Maryanne Amacher och Beatriz Ferreyra.”
Vad väntar härnäst? Vilka projekt arbetar ni med efter EMS?
Marie: ”Jag har nyligen fått en förfrågan om att medverka i ett spännande videokonstprojekt av en tjeckisk konstnär, där jag kommer att göra ljuddesign. Jag jobbar även med att driva Synth Library i Prag. Just nu planerar vi workshops, en om videokonst med den tyska konstnären Niki Matita, en annan om musikhälsa med sångerskan och terapeuten Petra el Hawi. Jag samarbetar även med skolor och ungdomar i workshops om modern musik och ljudutbildning.”
Martin: ”På senare år har jag främst arbetat med scenmusik och ljuddesign för teater. Just nu har jag två projekt på gång. Det större är en ny uppsättning på Laterna Magika i Prag, regisserad av australiern Darcy Grant, med fokus på klimatförändringar. För Nationalteaterns lilla scen i Brno skapar jag musiken för Regn, ett monodrama av Ferdinand von Schirach där jag huvudsakligen använder brus och manipulation av dessa.”
Elektronmusikstudion (EMS) är ett svenskt center för elektroakustisk musik och ljudkonst som erbjuder sina studior för professionella konstnärers utveckling och produktion inom dessa genrer. Partner till de tjeckiska konstnärernas deltagande vid årets EMS-residens är Tjeckiska Centret Stockholm och Tjeckiens ambassad i Stockholm.
